På mitt förra jobb blev jag kallad för 'strukturfascist'. Det var bland det snällaste någon sagt till mig i jobbsammanhang. Jag tycker nämligen om att ha ordning och reda. Att siffror står skrivna snyggt i kolumner. Att papper ligger prydligt samlade i olikfärgade plastmappar. Att pärmar i likadana färger står rakt och inskjutna ordentligt i hyllan. Min mappstruktur på min jobbdator var helt makalös. Hemma gällde samma sak - ordning och reda, var sak på sin plats, helst i raka rader och om möjligt i färgskala.
Det var då... innan jag fick barn. Sen fick jag snabbt se min prydliga lilla värld förändras. Och det roliga var att det var helt okej. Jag tycker numera att det är riktigt trevligt att komma hem till ett hav av leksaker och skor. Det ska synas när det bor ett barn i huset, tycker jag.
Min son har en förmåga att lägga in olika saker i skåp, lådor och hyllor. Och i tvättmaskinen, såklart. Där är nog rekordet 15 PET-flaskor i varierande storlek. Och när man hoppar in i duschen på kvällen ska man inte bli förvånad om det ligger både en racerbil, en bok och en gummistövel bakom de stängda dörrarna till duschkabinen.
Jag vet inte ännu om det är makens 'Skrotsamlar-gen' eller min 'Städ-gen' som yttrar sig i sonens beteende. Det lär väl framtiden utvisa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar