Alltså, jag förstör den där flärpen som man kan haka fast i t ex bröstfickan.
(Om man nu skulle råka vara en glasögonprydd supernörd i någon amerikansk film, alltså.)
Den där flärpen lyckas jag alltid sprätta iväg så fort jag får en chans.
Inte för att jag vill egentligen.
Det bara blir så.
För jag är lite manisk med dom där grejjerna.
Alldeles nyss lånade jag chefens penna.
Det tog ungefär 23 sekunder, så såg den ut som alla andra.
Skit!
2 kommentarer:
Tänk dig att jag lider av exakt samma maniska beteende, men metallpennor brukar dock klara sig. (Är det en sån på bilden så bör du nog söka hjälp för...något)
Pennor i metall, plast, trä... spelar ingen roll. Ge mig en penna, och jag skola hava den sönder...
Det är inte het omöjligt att du har rätt... jag kanske behöver hjälp...
:-)
Skicka en kommentar