Min man är ju som jag tidigare nämnt Mr Mom just nu.
Han är hemma med sonen och gör ett fantastiskt jobb.
Han fixar och donar hemma. Städar. Tvättar. Bakar. Syr.
Jag är lyckligt lottad.
Igår skulle han baka nya mockarutor.
Ni vet, han var ju inte helt nöjd med Leilas recept senast.
Så ringer han plötsligt mig där jag sitter och jobbar och sliter.
Jag hör knappt vad han säger, för det mumsas rätt friskt kan jag lova.
"Du... det blir ingen kaka...(mums-mums)..."
"Vaddå?" svarar jag "Jag hör ju att du käkar!"
"Joo... (mums-mums)... men det hände en olycka...(mums-mums)" säger han lite tveksamt och fortsätter
"När jag hade tagit ut kakan ur ugnen så ställde jag den på spisen och gick upp för att byta blöja på sonen. Och helt plötsligt hör jag bara ett BRAAAAAK nere från köket!"
"Nae!" utbrister jag "Säg inte att du ställde formen så att jycken kunde riva ner den?!"
"Nej, nej!" intygar maken "Han var med på övervåningen. Formen åkte ner av sig själv".
"... vänta nu... av sig själv?... hade du ställt den långt ut över kanten eller?" frågar jag.
"Nej, inte alls!" bedyrar maken "Den måste ha kanat av sig själv!"
Jo. Så är det nog.
Antingen har maken ställt formen för långt ut så den har tippat över kanten.
Eller så har vi Poltergeists i vårt hus.
Som gillar mockarutor.
2 kommentarer:
Den va placerad mitt på spisen, men oj va god den va :)/ maken
Jag tror du planerade det. Helt klart. För att jag inte skulle få någon kaka.
"I have a cunning plan" som han sa
Skicka en kommentar