Att fiska komplimanger

Min son har ju både liknat mig med Barbapappa och Alyssa Milano förut. Man vet liksom aldrig vad man får. Gungor och karuseller, helt enkelt.

Så fick jag ju vårens kataloger häromdagen. Ellos och H&M, alltså. Satt och bläddrade lite och synade skeptiskt varje bild. Photo-shop, alltså... Photo-shop...
Sonen kom förbi och tittade undrande på mig. Jag hade kommit till sport-sidorna. Sonens ögon liksom borrade in sig i mig som för att säga "Hörru, vem tror du att du lurar egentligen?!"
Och så öppnar han sin ljuvliga lilla mun, pekar ner i katalogen och säger "Pappa!". Naturligtvis pekar han på en välbyggd, mörkhårig man som väl kan passera som rätt snygg. "Perfa!" tänkte jag. "Snart gör han samma sak med donnan bredvid och säger 'Mamma' också". Jag väntade.
Och väntade. Han sa ingenting.
Så jag försökte själv "Jaha? Är det pappa?"
"Mm" svarade sonen.
"Är det där mamma då?" frågade jag, inte på något sätt ledande, och pekade på tjejen med den sjukt platta magen.
"Nae!" spottade han ut, utan att ens tveka, medan han gick bort till sin boklåda för att hitta något mer spännande att läsa.

Fan.