Här inleddes morgonen surt tidigt - det fanns ju inte på kartan att varken barn eller katt ville utnyttja den extra timman vi fick idag till att sova! Nä, så det blev uppgång 06.30. Men, men... man får ju lite mer tid att... ja... inte göra någon nytta i alla fall... ;-)
Idag är det lite sämre väder, så städningen och röjningen på tomten får vänta lite, så städar jag inne i stället. Halloween-pyntet ska upp idag också hade jag tänkt, så då är det lika bra att plocka undan på alla bänkar och bord. Det är sjukt vad mycket tid man ägnar åt att plocka egentligen... Undrar hur mycket tid på ett år? Vore intressant att räkna på det. Eller... kanske inte, förresten... Man vill nog inte veta...
Men jag fick faktiskt en riktig uppenbarelse igår. Dåligt ordval... Men engelskans "epiphany" är väl det närmaste jag kommer.
Så här: jag skulle göra fint ute på tomten igår, för det var så sjukt mycket skit överallt. Leksaker, verktyg, skräp, trädgårdsjunk - you name it. Jag gick runt där och var faktiskt lite småsur, för jag VET att Maken sa för ett par veckor sen att han skulle städa på tomten. Jag hade så mycket annat att fixa med att jag inte hann med, så jag sa "Bra, fixar du det så kör jag inomhus." Och så kände jag bara igår att "VAFFAN har människan pysslat med? Det är ju inte städat för FEM öre!!"
Men så började jag tänka lite, och det är PRECIS så här det är. Varje gång. T ex när han städar köket. Då är det ALLTID bara "nästan-städat". Alltid någonting kvar. Odiskad kastrull. Eller stekpanna. Eller så är diskbänken inte avtorkad. Eller bordet fortfarande smuligt.
Och det där har jag alltid irriterat mig så sjukt mycket på. Men NU har jag faktiskt kommit på grejen! Det är mina gamla kunskaper från kurserna i projektledning och ledarskap som jag poppade upp: Vi är olika personer i våra projekt!
HAN är alltid projektstartaren - han är grym på att starta projekt, medan jag är feg och inte törs sätta spaden i marken, så att säga - men han är jättedålig på att avsluta projekten. Jag är mer tvärtom. Jag är bättre på att avsluta projekten än att starta dem!
Det är därför jag igår hittade verktyg som legat ute och rostat på samma plats i TVÅ månader, t ex. För han kickade igång projektet - vilket det nu var - och såg till att han fick det resultat han ville. Men sen var det liksom tillräckligt färdigt i hans ögon.
Det där pratade vi jättemycket om på projektledarkursen - att alla i projektgruppen är olika och har olika roller. Och att ha en projektgrupp som bara består av projektstartare är dömt att misslyckas, liksom att ha en grupp som bara består av projektavslutare. Man behöver båda delarna - och allt däremellan.
Men vad gör vi nu då? Ska vi bara acceptera att det är som det är och så ska jag alltid städa upp efter honom? Nej, absolut inte. Det handlar om att vi båda måste inse vilka personligheter vi är, och försöka att jobba på de brister vi därmed har. Smart, va? :-)
Nu ska jag bara försöka få med honom på tankarna, utan att han direkt tror att det handlar om kritik mot honom. För det är det ABSOLUT inte - tvärtom.
Men nu ska jag fortsätta med att försöka avsluta MITT projekt för dagen: städad nedervåning! :-)
FRIDENS, vänner!
Det kan vara så att jag sov med flätor i natt... :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar