Jag och mina två - jag menar TRE - barn...

 Så Maken har precis varit här på jobbet och vi har käkat lunch tillsammans.

Som det föll sig så började vi prata lite om julklappsköpen som jag till 100% ordnar i vår familj. Ja, då räknar jag inte med den julklapp han eventuellt köper till mig, då. Men resten. Ni fattar.

Tänkte att det kunde vara kul för honom att veta vad han (och jag) faktiskt kommer att ge bort till alla i jul. Så jag visade min extremt fina, pedagogiska, uppstyrda Excel-sammanställning.

Först skrattade han halvt ihjäl sig åt struktur-fascisten i mig, men sen lugnade han ner sig en smula och han tittade igenom på det jag skrivit upp.

Naturligtvis säger han sen saker som barnen vill ha som INTE står med på listan. Men jag väljer att ignorera det mesta, eftersom min gubbe inte har EN ANING om vad saker och ting verkligen kostar.

Hur som helst så säger han att den här, den MÅSTE vi köpa till dem! Och att om vi inte gör det, så köper han den till mig, för vi MÅSTE tydligen ha ett exemplar i vårt hem.

Ni hajjar varför jag allt som oftast måste påminna mig själv om att jag i realiteten faktiskt har TRE barn, inte TVÅ...?