Trött som ett as.
Somnade nästan under middagen.
Sjukt omotiverad.
Galet omotiverad.
Försökte hitta på hundra undanflykter.
Höll nästan på att gå på ett par av dem.
Men sen så sa jag till mig själv att bita ihop.
Att kämpa.
Och det gjorde jag.
Helvete vad jag kämpade!
I fyrtio minuter kämpade jag!
Och det känns sååååå bra att jag gjorde det! Heja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar