Släktens äldsta nu levande fyllde 90 för någon vecka sen. Det innebär såklart ett i alla fall blygsamt blommogram - vederbörande bor långt härifrån - från vår familj.
Kort därefter kom ett litet kuvert i brevlådan. Prydlig, något skakig, handstil som hälsade och tackade så mycket för de vackra blommorna, och berättade om hur mycket glädje de skänkt. ❤
Tack-kortet. En döende konstform idag, när tacket mest består av en bild på Insta, antingen med intaggade personer som skall tackas, eller med det mer generella "tack alla - ingen nämnd, ingen glömd".
Lite synd ändå, kan jag tycka... även om jag själv i allra högsta grad bidrar till det.
❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar