Jag går ut på lite slak lina här och säger det. Rakt ut, bara.
Jag f*cking ÄLSKAR min fina vän och granne M!!!
Efter en dag med packande, listor, sista-minuten-köp och stressnivå lååååångt över det tillåtna kom hon över och sa: "Jag tror att du behöver komma ifrån ett tag. Koppla ur. Ladda om. Andas... Så kom nu!"
Och så tog vi en promenad. Pratade om livet. Mitt liv. Hennes liv. De är så gigantiskt olika, och samtidigt finns det så mycket igenkänning. Hon har sina bördor. Jag har mina. De är inte desamma. Men de är båda likväl bördor vi måste hitta sätt att hantera. Därför är det så lätt och så rätt att prata med henne.
Bild från dagens
promenad.
Lugnet ändå va...?
I morgon bitti drar vi till Spanien. Väskorna är packade. Husvakten är inackorderad och klar. Och allt är högst sannolikt helt i sin ordning. Jag är dock nervös, spänd och darrig i hela kroppen. Jag har sån resfeber att jag nog borde ta Alvedon bara för att...
Men när vi väl är iväg i morgon kommer det att släppa. Jag vet det. Då kan jag nämligen inte göra så mycket längre. Då blir det som det blir. Och då slappnar jag av igen.
Och ett glas vin eller en rejäl stänkare på Arlanda kanske gör sitt till också... Vem vet...?! 😉
PÖSS vänner! Så hörs vi från Spaaaanien!
🇪🇸🌞🇪🇸🌞🇪🇸🌞
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar