Kli & Skav

Ni vet den där känslan man får ibland? Att man glömt något? Att man står inför något jobbigt? Att det är någonting som är fel?

Den känslan har jag haft sen igår. Jag har väl mest bara försökt ignorera den, men idag är den verkligen superstark.

Jag tror att det handlar om flera saker. Bland annat är jag väldigt stressad på jobbet. Jag har ett stort viktigt möte nästa vecka, och igår när jag försökte överblicka allt som måste vara klart till dess insåg jag att det faktiskt är så omöjligt att hinna som jag varnat för. Alltså även om jag skulle sitta 48 timmar i sträck och inte ta någon paus så är det fysiskt omöjligt.

Så i natt har jag legat vaken och försökt hitta på lösningar. Jag hoppas att jag hittat en. Ska försöka mig på den, så får det bära eller brista...

Sen har Maken ett superviktigt möte på torsdag. Ett möte som är avgörande för vår kommande framtid. No pressure there... Och det rör ju såklart upp mycket.

På toppen av det så bråkade jag och Sonen i morse. Eller... inte bråkade. Tjafsade. Han har ju kommit upp i högstadiet nu och kraven på att han själv ska hålla koll på allt ökar, och han tycker att jag och Pappan är svinjobbiga och tjatiga. Och jag tycker att han ska lägga ner attityden. Och sen är det igång...

Men visst, vi var vänner igen när drog till skolan, men det lämnar ändå en jobbig känsla. Vi har liksom inte tjafsat så ut förut, och jag har nog svårt att hinna ikapp att han är tonåring nu...

Så ja... jag känner ett otroligt skav i hela kroppen idag. Vilket är jättedåligt, eftersom jag behöver kunna fokusera och jobba hårt med den omöjliga uppgiften...

♡♡♡♡♡♡♡