Jag orkar faktiskt inte.
Jag är för trött.
För sargad.
Jag har för lite plats i skallen.
Men vill man veta varför just idag är en extra tung dag, så kan man läsa ett tre år gammalt inlägg:
https://hafenshorna.blogspot.com/2017/11/30-november.html?m=1
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Idag frågade Dottern om vi skulle ha några Nyårslöften. Hon känner uppenbarligen inte till mitt kraftiga motstånd mot just Nyårslöften. Men jag sa som det är: "Jag avger aldrig Nyårslöften. Jag brukar i stället sätta upp ett mål för året. Det kan t ex vara att prova en ny aktivitet, läsa ett visst antal böcker eller något annat. Men i år tänker jag inte ens göra det. I år tänker jag bara ha som mål att vi alla bara ska överleva den här jävla pandemin..."
Dystert...?
Ja. Men ändå sant. Det är mitt mål. Allt annat känns ärligt talat rätt ointressant just nu. Och oprioriterat. Först överlever vi. Sen kan vi prata om hur många kilometer vi ska springa, eller hur många svampsorter vi ska lära oss, eller hur ofta vi ska prova en ny maträtt.
Förlåt fru Dysterkvist här.
Jag har en sån dag bara.
En sån dag. I en sån vecka. I ett sånt år.
Jag hittar snart tillbaka igen.
Jag ska bara sova ikapp lite.
Ta hand om er!
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar