Vaknade med ett täcke av sorg i morse. Vet inte varför, men allt jag drömt i natt har varit sorgligt. Inte "död och förintelse" utan... jag drömde om barnen som små, och saknar den tiden. Jag drömde om att träffa vänner igen. Kramas. Sitta och prata långt in på natten över ett par glas vin. Jag drömde om en tid när jag förstod min kropp, något jag gör mer sällan ju äldre jag blir.
Sorg. Skav.
Så jag gick ut i gymmet när barnen drog till skolan. Tänkte att det kunde hjälpa. I alla fall lite.
Jag hade rätt. I alla fall lite.
☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar