Dagens

Vy från ett hemmakontor...! 😻

Ja idag var det så att säga "slut på det roliga" - även om jag kanske inte skulle beteckna det gångna påsklovet som just "roligt". Men, men... Idag var det åter till gruvan, som man (inte alls) säger.

Jag har varit väldigt bra på att faktiskt INTE jobba under min ledighet, så jag stålsatte mig när jag slog upp datorn i morse...

98 nya mail

... vilket ändå var mindre än jag hade räknat med. Jag gillar i och för sig att ha mycket att göra, så länge det inte är under orimlig tidspress. Då mår jag i stället dåligt som tusan.

☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆

Med Maken är det väl som det är. Ont överallt.

Skämt åsido - klart jag vet och fattar att han lider. Men efter 22 år av att leva med smärta, och av att leva med en person med smärta, måste man få skämta och skratta åt eländet ibland. Annars går man under.

Men visst tusan är det jobbigt.

Det är jobbigt för honom, som har ont och mår dåligt och är orolig.

Det är jobbigt för oss andra, som dels måste stå vid sidan om och inte kunna göra något, dels vara oroliga för hur det ska gå, men också behöva vara de som får höra konstanta beskrivningar av vad som gör ont, var, hur, när... Varje vaken minut pratas det smärta. Och jag FATTAR att det inte är MIG det är synd om, det är honom. Jag VET DET! Men man blir ganska mentalt dränerad efter ett tag.

Så OM och NÄR saker och ting lugnar ner sig måste jag ta lite semester. Min kompis M har lovat att vi ska åka till deras stuga i skogen och bara vara. Promenera i skogen. Elda i brasan. Läsa. Dricka vin. Andas. Samla kraft. Just nu är det den målbilden som håller mig upprätt, kan man säga. ♡

Men ny säger jag "God Natt" och slänger på ljudboken jag för närvarande lyssnar på: "Nio liv" - den senaste av Emelie Schepp. 

Fridens! ✌

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡