Dag 24: Känslosvall

Så idag hade jag alltså problem att hålla tillbaka tårarna och att inte brista i rösten inför Dottern.

Stressen och oron börjar tära. Jag märker det. De märker det.

"Har du haft en jobbig dag på jobbet idag?" frågade hon. Och mellan klapprandet på tangenterna suckade jag fram ett

"Jag har haft ett jobbigt liv i flera år..."

Jag vill inte vara Negativa Nelly. Jag hatar det. Men just nu är jag det. Jag har liksom inte någon ork över. Inget att ta av.

Flera, flera år av att ha dragit stora delar av lasset hemma pga Makens ryggskada och smärtproblematik. Följt av en flerårig pandemi. Med inslag av ett halvår av sängliggande, helt trasig och olidligt plågad Make med daglig behov av hjälp, och dessutom en stadigt ökande mängd jobb. Det gör något med en...

☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆

Igår lyssnade jag förresten på den nya P3-dokumentären om kärnkraftsolyckan i Fukushima/Japan.

Det är så sjukt.

Jag MINNS att det hände. Jag kommer ihåg att det var på nyheterna. Men ändå minns jag inte hur stort och hur allvarligt det faktiskt var. Vilket jag fann oerhört märkligt. En kärnkraftsolycka innebär ju massor av oro och ångest och jag borde ju ha gått i spinn direkt. Men jag minns det inte alls så.

Men så fick jag igår klart för mig när det här faktiskt hände - 11 mars 2011 - och plötsligt var det inte så konstigt. Det var Lilla Mammas sista vecka i livet. Jag vakade vid hennes sida i princip dag som natt. Var bara hemma och tog hand om barnen efter förskolan, och sen när de lagt sig åkte jag ner till Lilla Mamma och sov bredvid henne på en uppställd extrasäng.

Det fanns inte plats för kärnkraftsolyckor och tsunamis i min hjärna då helt enkelt.

Lilla Mamma somnade in vid 4 på morgonen den 17 mars 2011. Jag och min bror var där och vakade tillsammans.

Det är klart att sorgen alltid finns kvar, men nu har det gått snart 11 år och livet rullar på. Men hon fattas mig. Ibland mer än annars. Som nu. När jag behöver prata med någon som verkligen känner mig och förstår mig. Och som kan hjälpa mig att sortera alla tankar.

Men tyvärr.

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡

I morgon är en ny dag!

Då har jag bestämt att jag ska skratta.

Åt vad vet jag inte än. Men om ingenting roligt bara presenterar sig så googlar jag fan fram bloopers från "Vänner" eller något. 100% svinkul! Alltid!

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡