Mvh, Old Fart

 

Jag har en väldigt, väldigt snäll Dotter. När jag har så ont i rygg och nacke att jag håller på att gå av tar hon utan att ens gnälla lite fram massage-pistolen. Det lagar inte det som är trasigt men det blir lite, lite lättare att hantera det. I alla fall för en stund.

Jag älskar henne! ♡

Jag upptäckte igår att jag hade fått ett mail från massören där jag var och fick behandling i slutet av förra året. Tyvärr hade mailet hamnat i skräpposten, vilket innebar att jag missat att hon slutat på salongen. Hade jag sett mailet tidigare hade jag kanske kunnat få reda på vart hon tagit vägen nu. Skulle verkligen behöva fortsatt behandling men nu måste jag börja om från början. Igen. 😭

Jag är lite skör nuförtiden för jag har liksom haft så mycket ont på sistone att jag behövt äta smärtmedicin oftare än jag velat. Missförstå mig rätt, jag är inte en sån där som ba "nämenasså jaaaaaaag tar ju aaaaaaldrig mediciiiiin åsåntdärnt...." Jag tycker att det är skitdumt att ha ont om man inte MÅSTE. Men samtidigt vill jag såklart äta så lite medicin som möjligt, för kroppens skull. Och nu när jag behövt ta oftare känner jag mig nästan... misslyckad...?

Så konstigt hjärnan beter sig ändå va...?

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡

Idag har jag för övrigt behövt förhandla ränterabatt med banken. Inte kul alls. Säkert inte för dem heller. Vi vill ha högre rabatt. De är låsta i ett dåligt läge och kan bara erbjuda prutt-rabatter. Allt är skit. För alla. Lånen blir ca 1250 kr dyrare för oss nu per månad, trots rabatt. Vi får se om vi behöver göra mer när allt landat. Jag vill ogärna sänka amorteringen som ligger - jag gillar liksom grejen med att minska på lånen - men vi får som sagt vartåt den här lågkonjunkturen barkar.

Jävla skit-år så här långt. Även om vi bara är 26 dagar in så har jag just nu svårt att se att jag kommer att sitta på Nyårsafton 31 december 2023 och ba "Vilket jävla PANG-ÅR vi lämnar bakom oss! Det blir svårt att toppa 2024!"

Men vi får väl se...

☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆

Positivt är dock att det är märkbart ljusare ute nu. På bara ett par veckor har vi gått från beck-svart till tidig skymning den tid vi åker ut till stallet på torsdagar. För två veckor sen var det precis kolsvart där ute, bortsett lite fasadbelysning. Idag såg det helt annorlunda ut!

Nu ska i alla fall den här trötta och ömma kroppen gå och sova. Förhoppningsvis vaknar jag inte med nackspärr i morgon.