När jag var liten, har Lilla Mamma berättat, hände det att förskolepersonalen hämtade mig när det var konflikt bland de andra barnen. Tydligen var jag diplomatisk och kunde medla.
Den delen av mig tror jag att Dottern har ärvt. Hon är ofta den som medlar i olika situationer och hon har en förmåga att se varje individs sida i en konflikt.
Jag är fortfarande likadan. Men på sistone har jag känt att det hela kräver lite mer av mig. Jag har helt enkelt inte riktigt samma tålamod som förr. Igen - jag har USELT tålamod när det kommer till t ex att få teknik att funka. Men med t ex barnen har jag alltid haft ganska mycket tålamod. Likaså har jag alltid haft gott tålamod med andra människor. Men jag vet inte. På sistone har jag oftare känt att jag inte riktigt har ork med folk. Jag orkar inte lirka och trixa på samma sätt längre.
Jag läste nånstans att när vi kvinnor blir äldre så sjunker ju nivån på kvinnliga hormoner i våra kroppar. Och det är just de hormonerna som uppehåller vår vårdande sida. Sidan som gör att vi bryter ryggen av oss för andras bästa. Sidan som gör att vi vill vårda, ta hand om och bygga upp andra. I takt med att de här nivåerna sjunker, så tappar vi alltså mycket av det där. Vi blir mer män med andra ord.. ;-)
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar