Idag fyller min Lillebrors yngsta - familjens lilla mirakel - 12 år. Mirakel så till vida att han var väldigt nära att inte överleva när han låg i sin mors mage. Vi trodde vi skulle förlora båda två faktiskt. Men båda överlevde. Tyvärr fick vi inte ha kvar hans mor så länge - hon gick bort när han bara var 2,5 år. Jag älskar alla mina syskonbarn. Utan förbehåll. De är så himla fina allihopa. ♡ Men Lillebrors två barn har ändå en speciell plats i mitt hjärta - kanske just för att de förlorat sin mamma, och jag är en.
Vi åkte ut på eftermiddagen. Min lillebror bor ÄNNU längre ut på landet än vi gör - i min lillebrors ögon bor vi "i stan" - så det var smala, slingriga, mörka och hala vägar.
Fyfan vad läskigt! Men fram kom vi till slut (och hem också - obviously).
Trevligt fika med familj och släkt. Älskar att träffa dem! Tyvärr är det inte så ofta. Våra scheman är tyvärr svår-matchade.
Födelsedagsbarnet fick en smått-å-gott-låda av oss.
Lådan var fylld med kul och udda godis, en leksak och ett presentkort. ♡
När vi väl kom hem igen var klockan lite för mycket för att jag skulle kunna tillaga den rostbiff i bit som jag hade inhandlat - jag får laga den i morgon i stället. Så det blev till att plocka upp mat på vägen idag helt enkelt.
I morgon ska Dottern till ishallen igen. Så klockan är ställd på 07.00. Vad gör man inte för Kidsen va?
Själv ska jag, förutom att laga rostbiff i ugn, städa och tvätta. Det är liksom ett aldrig sinande arbete känner jag. Tröstlöst på ett sätt. Men jag väljer att försöka se det som mer meditativt. Det är inte ovanligt att jag ploppar in en dokumentär i öronen medan jag röjer. Ganska najs ändå.
Och apropå dokumentärer vill jag idag, på Förintelsens Minnesdag, tipsa om P3 Historias dokumentärserie i tre delar om Anne Frank. Den finns i SverigesRadioPlay, och bara där.
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar