============================================================

söndag 28 januari 2024

♡ O-sköna Söndag ♡

 
Jag vet inte exakt var gränsen går, kanske är den lite flytande, men lite beroende på VAR någonstans på vägen mellan nacke-rygg-svank-svanskota som nackspärr övergår till ryggskott, så är det i alla fall vad jag vaknade med i morse.

Smärtan har suttit i hela dagen. Den har också spridit sig neråt och täcker nu ett större område än i morse.

Det här har hänt förut och det kommer att gå över. Men det är likväl irriterande. Och utmattande. Att gå runt stel som fan och med svetten rinnande i nacken av ren nervositet försöka parera varenda snubbel på den PACKIS som nu ligger stadig i hela utomhuset, det TAR på krafterna!


Tack vare dagens kropps-förfall har antalet knop inte varit sådär fantastiskt många. Jag har tvättat en maskin tvätt, ja. Jag har också dammsugit nedervåningen. Jag har faktiskt också krupit runt på golvet inne i tvättstugan och skrubbat golvbrunn och trixat med slangar och rör. Det var för övrigt jävligt dumt ur en ren smärt-synpunkt.

Annars har jag tagit det lugnt.

Jag kollade på en doku på Netxlix: "American Nightmare".



Jag läste ingenting om vad den handlade om - hade ingen aning alls när jag startade den. Och det gjorde att den helt sanslösa historien som rullades upp blev ÄNNU märkligare. Så jag rekommenderar verkligen att se den så. Som tittare blir du indragen i berättelsen på ett helt annat sätt. Otrolig historia. Bokstavligt.


Till middag satsade vi på left-over-pizza från igår. Ingen hade riktigt ork att laga mat ändå så det var ju tur att det fanns kvar. Jag med min rygg. Dottern helt slut efter konståkningsträning och sen plugg. Och grabbarna efter att ha stått ute i kylan i tummar och meckat med Sonens EPA.


Sen ikväll slängde Maken på en film. Och visst. Jag erkänner. Jag kollade kanske med ett halvt öga. Men jag fattade fan ingenting...?



Jag skulle inte kunna återge storyn även om jag verkligen försökte. Men det var nånting om AI och robotar och krig. Nämen den fångade aldrig mitt intresse.

Däremot blev jag - återigen - väldigt imponerad av insatsen från en barnskådespelare. Tjejen som spelar huvudrollen - roboten på bilden - var jätteduktig. Visst. I början var hon "bara en robot" och hade väl inget imponerande känsloregister direkt. Men det ändrade sig. Och på slutet satt jag typ med tårar i ögonen å bara "nämen MITT HJÄRTA..!!!" 😭 Ungen hade för fan mjöljtänderna kvar, och spelade bättre än flera av de vuxna skådisarna! 👏👏


Nu stundar en ny vecka. Den blir på hemmakontor av logistiska skäl. I morgon måste vi på ett möte på skolan mitt på dagen. Tisdag måste jag lämna in bilen och om jag har otur så kan jag inte hämta den förrän på onsdag. Då jobbar Maken dagspass och jag måste då promenera till verkstan och hämta bilen. Det är en bit, så det kommer att ta en stund.


Nu ska den här trötta kroppen försöka sova. Och förhoppningsvis släpper låsningarna i ryggen till i morgon. Men... jag vette 17 om jag vågar tro på det faktiskt...


♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡

Inga kommentarer: