Det var verkligen länge sen jag sov så uselt som jag gjorde i natt. Tror det var en dålig kombination av plötsligt väderomslag (= det blev plötsligt jääääättevarmt i sovrummet), osynkade familjemedlemmar och svårigheter att koppla bort hjärnan. Vaknade massor av gånger under natten och när jag till slut gick upp var det ändå välkommet med morgon, eftersom nack- och huvudvärk lättare går över när jag är uppe och rör på mig.
Jag fick en sån jävla epiphany idag också!
Jag är ju orimligt trött nuförtiden. Och det är inte bara trött pga sover för lite utan det är en djup, själslig trötthet. Jag känner som sagt att jag borde ha mer energi snarare än mindre nu när jag ändå är mer noga med motion och frisk luft.
Men så kom jag på det! Det är inte så att jag har slut på energi! Inte egentligen. I stället handlar det kanske mer om en tung känsla av whatever som tagit plats...?
Kan det vara så enkelt?! Jag bara IDS INTE med allt skit runt mig så... jag har liksom ingen mer energi att ge bort? Borde iofs också GE energi att komma fram till att man inte behöver lägga energi på en massa onödigt jidder. Men det kanske kommer...?
Ikväll var jag för övrigt ute på en av de där promenaderna jag är så noga med numera. Kändes som att det tog dubbelt så lång tid som vanligt, samtidigt som jag blev dubbelt så svettig. Och jag är tämligen säker på att det beror på underlaget...
Fyfan jag bara gled fram! Varenda steg var svinläskigt och jag var så sjukt spänd HELA TIDEN så jag kommer fan att ha träningsvärk i ryggen i morgon! MAJ GADD jag hatar verkligen när vintern beter sig så här!
Men jag kom hem! I ett stycke! Och med både armar och ben intakta! ✌🏼
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar