Jomen lite så.
The hits just keep on coming, liksom.
Idag är det tydligen fem år sen det första officiella dödsfallet i Covid. Och det känns lite som att det varit uppförsbacke sedan dess?
Missförstå mig rätt - jag har haft massor av BRA under dessa år också. Verkligen! Men världen som sådan jag ju bara gått utför. Även om just Covid tycks vara under kontroll nu. Men i övrigt är det krig, terror, naturkatastrofer, gängkrig, kvinnohat, manshat, hat generellt. Jag är så FED UP!!!
På det privata planet har som sagt massor av BRA saker hänt dessa fem år. Men vi har också haft Makens rygg-paj som förutom hans plåga innebar att jag fick vara hans sjukvårdare och assistent under flera månader. Ingenting jag inte gärna gjorde. Men det var tufft som fan. Sen hade vi ju mitt njurstensanfall också. Och Dotterns rygg och utredning med magnetkamera och oron för cancer. Och sedan min kalasvurpa i januari 2020 har min nacke blivit bråkig, och jag har ofta ont både där och i huvudet.
Jag och den vibrerande nack-kudden
nu ikväll. Om det funkar på riktigt
vet jag inte men just då är det najs.
På jobbfronten var det mycket knas för Maken innan han landade rätt där han är nu. Mycket stress och ångest. Jag har själv jobbat alldeles för mycket men har annars en fantastisk arbetsplats. Men det är stora förändringar just nu och jag förlorade min lugna hamn i jobb-stormen vid årsskiftet. Mycket är annorlunda nu.
På fem år har Kidsen hunnit växa upp till stora tonåringar. Generellt har vi väldigt lite stök med våra tonåringar men visst har det varit tufft emellanåt. Ibland är det som att tassa på glas här hemma för att undvika att humör-kanonen riktas mot en. Hela gäng-grejen skrämmer skiten ur vilken tonårsförälder som helst och kanske speciellt om man har en son som inte bara sitter hemma och spelar Drakar & Demoner. Typ. Man är alltid på sin vakt och oron har flyttat in permanent. För även om man tycker att man känner sina tonåringar och tänker att "det där händer andra" så är man aldrig HELT säker. I de allra flesta fall HELT i onödan såklart.
Ekonomin har under dessa fem år fått sig en rejäl smäll. Vi har klarat oss väl ändå, så det är skönt, men det har blivit fasligt dyrt att leva. Vi har också haft rätt mycket otur med allt som har något med bilar och motorer att göra, vilket kostat oss massor av skit-tråkiga pengar. Nu senast ikväll när mopedbilen brakade. Vi får se vad de säger på verkstan i morgon men just exakt nu känner jag bara F*****CK!!!
Så. Nu tänker jag fokusera på kul saker jag sett på nätet ett tag. Enda sättet att orka.
☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆
☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar