Alltså... jag drömde något så sjukt i natt... Jag gör det ibland, och oftast kan jag liksom resonera med mig själv - i drömmen - att allting bara är en dröm. Jag brukar säga till mig själv att öppna ögonen, och så gör jag det. Men i natt gick det inte. Så jag kunde inte vara säker på om det verkligen var en dröm. Det var verkligt men samtidigt så sjukt overkligt allting. Det är nog första gången på väldigt, VÄLDIGT länge som jag dragit en lättnadens suck när klockan brände av i tidiga svinottan... ;-)
Ny vecka. Nya magsår, som sagt... Det är fullt upp den här veckan, kan man säga... Fotbollsträning idag. Föräldrarådsmöte i morgon. Sen en föreläsning om inkludering i skolan som jag tänkte besöka på onsdag kväll. Efter fotbollsträningen. Sen på torsdag är det stallet igen. På fredag är det studiedag för barnen, men vi har inte tagit ledigt så de hänger på fritids som vanligt. Sen på lördag är det fotbollscup hela dagen. Pjuh...!!
Och idag ska jag ta med Sonen till tandläkaren klockan tio också. Jag misstänker hål. Vi får se... Just nu är han lugn och bara "ja... det lär ju vara hål och lagning och spruta och allt... men jag är inte orolig faktiskt mamma..."
Mmmm... säger han NU ja... Vänta bara tills vi sitter i väntrummet... Eller när han sitter i stolen... Jag tror att det här kommer att bli en jävla tuff dag alltså...
Jag har försökt få honom att tänka på något han har att se fram emot - som att hans fotbollskort han beställde igår kommer i morgon. Eller att han ska på fotbollsträning ikväll. Jag har sagt till honom det som jag själv tänker när jag ska göra något jobbigt: "Okej. Klockan kommer att bli tio. Hur mycket du än kämpar emot. Men vet du - klockan kommer också att bli elva. Och då är allt över." Vi får se om det funkar...
Men för nu är det jobbe, jobbe som gäller. Med huvudvärk och snorig näsa som sällskap. Men vad gör man...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar