Det blev visst någon form av tips-inlägg... 🤔

Skönt med filter ändå. Man kan gömma sig lätt. Glömma sig lätt.

Till exempel skulle du inte tro att hon på bilden där inte för sitt liv kunde begripa varför det plötsligt tog nästan dubbelt så lång tid att ta sig från jobbet till tåget idag, mot vad det brukar. Det var inte halt. Det var inte storm. Det var inte trafikstockning. Det var bara stopp i kroppen. Det gick inte att gå fortare. Om jag hade ont någonstans? Nä. Bara helt slut på energi...

Jag antar att det är bakslaget från helgen och veckan med en skit-mage, som tog musten ur mig. Jag har försökt att leva på vitt bröd (formfranska) utan tillbehör, ris, yoghurt, mjölk och vatten. Allt för att vara snäll mot magen. Det har funkat. Förutom att energin visst fick sig en snyting... 😂

Men snart stundar helg igen. Såååå skönt! Jag ska inte göra upp en massa planer på allt jag ska hinna med, den här gången. Det stressar bara mig. I stället är målet att fika med en vän på lördag och gå och rösta på söndag. Den planen borde väl till och med JAG klara av att hålla va...?! 😂

Har du läst, eller som i mitt fall - lyssnat - på Fredrik Backman's nya?

Nu är jag kanske inte helt tillförlitlig som litteraturkritiker här, eftersom Backman är något av min husgud här hemma och he can do no wrong, så att säga. Men... oj oj oj...! Vilken bra bok!

Han kan verkligen konsten att med väldigt enkla medel och små penseldrag måla upp EXAKT den där känslan av ångest man själv har, lite till mans. Han beskriver alla rädslor vi har. Alla nojjor. Alla motgångar. Och han gör det samtidigt så fint. Man känner sig aldrig ensam.

Sen är ju boken såklart rolig också. Han är ju fullkomligt fenomenal på att blanda komik och tragik, den gode Backman, och den här boken är inget undantag.

Läs den!
Eller lyssna på den. Anna Maria Käll som läser den här också läst in Backman' s underbara "Min mormor hälsar och säger förlåt". Den tvingade mig att stanna bilen vid vägkanten och gråta färdigt en gång. Det, du!

Och när jag nu ändå lämnat ett boktips kommer här även ett filmtips.

Det här är storyn om Ted Bundy. Eller... det är storyn om Liz. Kvinnan som älskade honom. Och som han älskade tillbaka. Det är en välgjord film som tack och lov inte fokuserar så mycket på Teds offer, utan mer på Ted och Liz. Missförstå mig rätt - man gömmer inte undan hans offer, men det är lite uppfriskande att se en film som inte gottar sig i brotten och offren. Det är inte en massa vidriga bilder och grafiska beskrivningar. Det känns bra. Hans offer och deras familjer förtjänar den respekten.

Hur som helst, Zach Efron är fullkomligt lysande som den charmige och samtidigt livsfarlige Ted, och man förstår snabbt hur lätt det måste varit för honom att hitta offer. Ingen trodde väl att han, som var så stilig, vältalig, utbildad och charmig kunde vara en kallblodig serievåldtäktsman och mördare?!?!

Men ojojoj... nu är klockan mycket! Och jag som till och med ställt klockan för att försöka komma ut och springa lite i morgon bitti!

😱😂😱😂😱

GOD NATT!

❤❤❤❤❤