Bästa stunden på dagen är här. Inte för att jag älskar att åka rulltrappa. Inte för att jag trivs på packade pendeltåg bland en massa främlingar. Utan för att jag är på väg att lämna storstaden bakom mig. Stockholm är vackert. Fint. Mysigt på många sätt. Men jag är ingen stadsmänniska. Jag trivs verkligen ute på landet. Där man faktiskt kan få uppleva tystnad utan att sätta på sig brusreducerande hörlurar. Där man träffar på folk man känner nästan så fort man sticker ut nosen utanför dörren.
Jag blir stressad av att befinna mig inne i Stockholm. Även om jag försöker undvika de värsta gatorna och de värsta tiderna. Och när jag står där i rulltrappan på väg till tåget, omgiven av människor på språng, så vet jag att jag snart är hemma igen...
♡♡♡♡♡♡♡
1 kommentar:
Håller med. Stadsliv är verkligen ingenting för mig.
Så fort jag kliver av tåget inne i stan så hänger jag med i stresstempot.
Hate it!
Skicka en kommentar