Måndagstankar

 
Hörrni vänner...

Det är en väldigt märklig tid detta. Jag känner att jag befinner mig i något konstigt vakuum utan slut. Jag vet att det här kommer att bli bättre småningom. Men BRA kommer det aldrig att bli. För massor av människor kommer att dö. Så är det bara. Alla kommer vi att känna någon som drabbats. Kanske blir det till och med vi själva...?

Jag vet att statistiken säger att vi BORDE klara oss hyfsat. Men ingen statistik är vattentät. Och undantag kommer alltid att finnas. Så ja. Det kanske blir jag. Eller du. Och det skrämmer skiten ur mig.

Och jag är orolig för andra jag känner. Äldre personer. Vänner med sjukdomar. Andra med andra riskfaktorer.

Men jag gör vad jag kan. Tvättar händerna maniskt. Håller mig hemma eller utomhus utan annat sällskap än närmsta familjen. Försöker minimera att vara ute i handeln - handlar i stället på nätet.

Mer kan jag inte göra.

Men hur länge ska det vara så här? Hur länge dröjer det tills vi kan säga "okej... nu är risken att bli smittad så liten att allt kan återgå..."? Är det ens innan vaccin kommer? Och med Svininfluensan i färskt minne - vågar vi lita på ett snabbt framtaget vaccin...?

Det är MYCKET tankar som snurrar. Så mycket att jag känner att jag har svårt att hålla alla vanliga bollar i luften. Glömmer ta mig tusan allt nuförtiden...! 😂

Men jag vet. Det är bara att bita ihop. Kämpa på. Det är det vi alltid gör. För alternativet är väldigt svårt att föreställa sig.

Ta han om er!
Tvätta händerna!
Och KRAMA varandra - fast på betryggande avstånd!

♡♡♡♡♡♡♡