Okej. Så "super-värmen" kom tillbaka. Med besked! Bara jag skulle ut på altanen i morse och sätta ut dynorna i stolarna så höll jag på att svimma av värmeslag. Nästan.
Vet inte riktigt hur dagen blir nu. Jag vill ju helst av allt bara åka till stranden och bada. Men jag är själv med barnen idag - eftersom Makens nacke ballade ur. Inte för att jag inte kan vara själv med barnen på stranden, det är inga problem i sig, men jag vet att de nog kommer att ha tråkigt om de inte har kompisar med. Och DÄR känner jag mig mindre trygg. Att ansvara både för mina egna OCH andras barn helt själv... 😱
Ikväll är det tänkt att jag, Maken och Dottern ska till ett par kompisar på middag. Sonen ska få vara emsam hemma. Han längtar... 😂 Men som det verkar just nu finns det en uppenbar risk att det bara blir jag och Dottern som åker... Vi får se hur dagen utvecklar sig för Maken och hans nacke helt enkelt.
Och efter den här helgen är det bara en vecka kvar av min officiella semester, och av barnens sommarlov. Tyvärr känns det inte riktigt som att jag fått vila upp mig den här sommaren. Ok. Jag har såklart sluppit gå upp 04.45 för att åka in till stan och jobba, men det har jag ärligt talat inte gjort sedan 11 mars när Coronan satte stopp. I övrigt känns det som att jag inte kopplat av och kopplat bort alls. Så... den här hösten och vintern blir en utmaning. Helt klart.
I natt sov förresten Dottern hos mig. Hon var sååååååå otröstlig! Hannes kompis har köpt kaniner för ett par veckor sedan, och tjejerna har lekt, pysslat om och tränat dessa kaniner varenda dag sedan dess. Och igår kväll fick hon veta att en av dem skadat sig så illa att den fick somna in... 😭
Det här med djur alltså... Efter Doggen sa jag att jag ALDRIG mer skulle ha husdjur, för jag pallar inte när de dör.
Och nu sitter jag här. Med världens fluffigaste katt. Och drömmer om att skaffa höns... 😂
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar