Akuten

Min man, som är den starkaste person jag vet, orkade inte längre. Han har så ont att han inte kan sitta, inte ligga, inte stå, inte gå, inte sova, inte klä på sig... Medicinerna han redan tar - starka smärtmediciner - plus de nya medicinerna han har fått har absolut ingen som helst effekt.

Så idag fick jag på läkarens inrådan lämna av honom på akuten. Jag vet inte egentligen vad det skulle vara bra för. Redan när vi åkte in sa jag att de skulle skicka hem honom ned Alvedon.

Eftersom det råder pandemi fick jag som anhörig inte vara med, så när jag lämnat av honom åkte jag hem igen. Efter ett tag ringde han och berättade att eftersom han fortfarande kan kissa så är det inte akut, så de föreslog en kombination av - wait for it - ALVEDON och Paraflex!

Nämen allvarligt jävla talat!?!?

Killen har redan DUBBLA morfinplåster, äter dagligen flera dunderstarka morfintabletter, starka anti-inflammatoriska SAMT nyförskriven epelepsi-medicin. Med ALVE-FUCKING-DON och den larvigaste muskelavslappnande, som inte ens skulle få en heroin-hög A-lagare på Söder att "slappna aaaaaaav", skulle mirakulöst hjälpa!?!? Tillåt mig HÅNSKRATTA!!!!

Maken hälsade läkaren precis vad jag hade sagt. Han sa "Min fru sa att om du föreslår Alvedon & Paraflex och skickar hem mig så SKA jag gå hem, för då blir jag behandlad av en inkompetent jubelidiot och då är det bättre att gå hem."

Sen kom den läkaren som faktiskt bestämde (det andra var en student) och det hela mynnade till lur ut i bra samtal - trots min kommentar - men tyvärr ännu mer mediciner...

Men vi fick genom allt detta helvete i alla fall veta två viktiga saker.

1. Magnetröntgen är planerad 21 mars och

2. Operation på neurokirurgen är planerad 31 mars

Så nu gäller det alltså för honom - och oss andra, även om det inte är samma sak - att härda ut fram till operation. Förhoppningsvis har den här nya nervsmärtan gått tillbaka då. Det vet vi inte nu. Men operationen ska bli av ändå, låter det som.

Livet ändå, va...?

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡