MEN JAG VAR LIKSOM FÄÄÄÄÄÄRDIG MED VINTERN!!!!
Så jag peppade mig lite med hästterapi. Det hjälper varje gång. Gosa in sig i en mule är underskattat.
Berättade jag att Maken fått operationstid för diskbråcket i nacken...? Jag minns inte... Men hur som helst så ska de in och ta bort den trasiga disken och ersätta med en ny den 31 mars. Just den operationen kommer ju inte att ta hand om det nuvarande problemet som han brottas med. Men vi tar vad vi kan få, så att säga.
Min absoluta aversion mot att se längre fram än ett par timmar ligger kvar. Vilket på ett sätt är skönt. Men på ett annat känner man sig ju som världens sämsta. Som när min dotter inleder en mening med "Mamma...? På fredag...?" och jag bara " Nej - inte nu! Det tar vi då!" Det känns ju... ja... inte 100 om man säger så. Men just nu fixar jag inget annat tyvärr. Tur att jag har världens mest förstående familj!
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar