Dagens

Ibland - eller ganska ofta - känner jag att jag inte räcker till. Det är nog en ganska vanlig känsla bland många människor. Kanske speciellt hos så kallade "overthinkers", dit jag definitivt räknar mig själv.

Jag har ett arbete där jag trivs och är omtyckt och där jag vet att jag gör ett bra jobb. Men det är ett jobb som blivit ganska slitsamt genom åren, och där jag inte vet riktigt hur jag ska hinna och orka med allt. Det blir en hel del jobb på kvällar och helger.

Hemma är det väldigt ojämnt fördelat. Det är inget att hymla med. Jag sköter fortfarande merparten - men inte allt - hushållsarbete. Men jag skulle säga att jag sköter 100% av all projektledning. Det är jag som planerar och håller koll på allt från scheman till läxor till aktiviteter till middagsplaner till tvätt av rätt kläder till rätt tillfälle till när specialschampoo ska köpas in till att se till att Katten har rätt mat hemma innan det tar slut etc etc.

Det är TOTALT utmattande.

Igen - jag är absolut inte ensam om detta - det är många som har det likadant. Jag är medveten om det. Och jag är inte ute efter något pity-party, jag bara känner mig... trött. Hjärnan kopplar liksom aldrig av. Det går i 220 knyck hela tiden. Och jag är hela tiden på spänn över att jag kanske missat nånting.

Ikväll är detta nånting något så enkelt som en maskin med tvätt. Jag borde SÅKLART ha kört en maskin tidigare men eftersom jag har varit på språng sen 16.15 i och med skjutsar hit och dit så blev det att jag startade maskinen först nu ikväll, efter middagsfix och sånt. Så här sitter jag nu. Fullkomligt genomtrött. Men kan inte gå och lägga mig för att jag måste sitta uppe och vänta på att maskinen ska bli klar.

Så jävla klantigt...

Men VÅREN gjorde sig i alla fall påmind idag! ♡

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡