Jag vet att det är så sjuuuuukt uttjatat att prata om hur trött man är. Alla är trötta. We get it, liksom. Men jag upplever nå så himla märkligt just nu när det gäller trötthet så jag känner mig... nämen inte orolig kanske men... jo kanske lite ändå.
Idag slog det till igen, fram på tidiga eftermiddagen. Säg typ runt två-tiden. Jag hade svårt att hålla uppe ögonen och fick verkligen kämpa. Trots att jag alltså jobbade och var fullt upptagen. Sen helt plötsligt blev jag snurrig och kände att "nämen jag måste kräkas". Bara att stänga ögonen i två sekunder hjälpte att liksom "nollställa" och illamåendet drog sig tillbaka. Jag var fortfarande lika trött men rummet slutade snurra och min motvilja lust att kasta upp försvann i alla fall.
Jag tänker att det KAN vara så att jag bara känner av det massiva underskott på sömn som jag dragits med länge. Det kan också vara så att jag är utarbetad. Men det kan ju ärligt talat precis lika gärna handla om att jag är på väg in eller är smack-mitt-i klimakteriet. Har hört att man kan bli pang-trött och drabbas av hjärndimma då, och efrersom jag dessutom inte längre är varken 20 eller 30 år så är det ju inte helt omöjligt?
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar