♡ Dagens ♡

Så det blev inte riktigt en sån måndag som jag hade tänkt mig. Jag skulle in till kontoret. Väskan var packad. Matlådan var med. Den knall-gula regnjackan var på.

Precis innan jag skulle gå på tåget pratade jag med Dottern för att stämma av hur hon mådde. Det var väl ungefär som tidigare. En sak var dock annorlunda - hon hade inte kunnat sova på natten. Detta var en av varningsklockorna som triggade ett samtal toll 1177. Och det samtalet slutade med att vi blev skickade till akuten.

Så jag drog hem. Väckte Pappan, som låg och sov på sin lediga dag, och drog upp Dottern ur sängen. Jag bredde tre mackor, slängde ner ett par power-bars, och så drog vi.

Sen tog det sju timmar, en grundlig läkarundersökning, flera rör blod och en omgång röntgenplåtar innan vi fick veta att man inte hittat något på varken prover eller röntgen. Men man ville av säkerhetsskäl låta henne genomgå en magnetröntgen också. Inte idag. Men snart. Så vi skickades hem.

Nu hoppas vi att hon ska kunna gå till skolan i morgon, och att vi snabbt får en tid till röntgen. Vi är alla både oroliga och lite skärrade, och att behöva vänta på ett tydligt besked är tortyr. Samtidigt finner jag viss tröst i att de inte hittade något idag som oroat läkaren, och jag tänker att det faktum att det inte blev magnetröntgen idag, utan det dröjer några dagar, också tyder  på att ingenting egentligen indikerar akut farligt.

Men fan man känner sig inte kaxig just nu. Allt man vill som förälder är att ens barn ska må bra, och vara lyckliga, och det kan jag inte leverera för henne just nu. Det gör ont.

♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡