Jag har tack och lov VÄRLDENS BÄSTA arbetsplats, chefer och kollegor och har därför inte mött något motstånd alls när jag bad om att få jobba hemifrån nu när vi väldigt hastigt hamnade i en sjukhus-spiral med Dottern. Hon går i skolan. Vi jobbar på. Men det är ändå skönt att vara på hemmaplan och i närheten. Vi väntar fortfarande på resultatet från helgens magnetröntgen och jag känner att jag gärna slipper ta det samtalet på kontoret.
Idag blev det lite jobbigt ett tag Oron och ångesten kom farande som en jävla ångvält och det GICK inte att hålla emot. Och då var det ju skönt att jag var hemma och inte i stan. Och att jag var ensam hemma...
Dottern själv är såklart orolig och nervös och det påverkar henne starkt. Hon sover dåligt om nätterna och har svårt att äta. Har ingen aptit alls, vilket är HELT naturligt när man är nervös. Men hon är i alla avseenden både modigare och starkare än vad jag är trots - eller kanske tack vare - sin unga ålder.
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
On a different note - idag drog nog hösten in på allvar? Jäääääättejobbigt såklart, hatar att vi snart ska gå runt i f*king mörker 24/7, men jag ska i alla fall unna mig sånt som gör hösten trevligare: nya varma tröjor, nån ny mössa (mitt guilty pleasure), massor av ljus etc. Man får hitta det som funkar.
I år ska jag BANNE MIG investera i bättre höstskor. Jag är ju som bekant snubblig av mig och när det blir minsta lilla halt ute - dvs redan när gatuplattorna och kullerstenarna i stan blir blöta - så stannar jag inne så mycket jag kan. Att ta sig fram ute blir förenat med med livsfara för en snubbel-fia som mig. Jag vet. Låter helt sjukt. Men nu HAR jag ju ramlat/halkat mer än EN gång. En gång blev det till och med långvariga problem efter att jag smällde i huvudet i asfalten. Så nej. Jag överdriver inte. Kanske skulle slå till på en rollator när jag ändå håller på? Skulle ju gå SÅDÄR inne i Gamla Stan i och för sig.... ;-)
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar